Låg

Det svider i ögonen, det värker i huvudet, jag känner mig så trött trött trött.
Jag känner mig ledsen och låg. Som om jag fastnat i  helt fel mönster. Äter dåligt, blir störd på nätterna av barn som är sjuka / barn som har mardrömmar / barn som sover allmänt dåligt / en galet jamande katt.
Kommer inte iväg på träningen, vet inte vad det är som är så svårt med att få arslet ur... Kanske tröttheten som tar över även där.
Kanske fastnade en sträng av det Vi pratade om häromdagen. Tiden, vad ska den räcka till? Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag lämna för avtryck efter mig? Hur ska jag räcka till för allt det jag vill?
Luften har gått ur mig. Det gör inte det hela bättre att det är mörkt mörkt mörkt ute, och kallt. Jag fryser konstant. Utom under dubbelsängstäcket när maken ligger där och sängen är uppvärmd. Han är min kamin. Jag trycker min iskalla rumpa mot hans varma kropp och tinar sakta upp. Hoppas på att sömnan ska göra dagen efter lite lite bättre och mer hoppfylld....