Att ha känning

Att ha känning är en helt egen innebörd för mig, som diabetiker. Det innebär att min insulinnivå är i obalans. Ja, det är den iofs hela tiden eftersom min kropp inte kan justera det själv utan det är jag som mixtrar med det själv med mina sprutor. Att få en känning innebär att insulinnivån är för hög, jag har tagit för mycket helt enkelt. Vad jag måste göra då är att fylla på med glukos för att inte hamna i koma, alltså riskera att bli medvetslös och därmed riskera fysiska skador.
Igår innan jag gick och lade mig gjorde jag två tabbar, typ. Jag tog en extra dos insulin eftersom jag trodde att min kropp behövde det, eftersom jag åt fika. Vad jag inte gjorde var att ta ett blodsockerprov först. Klantigt av mig. Jag tänkte inte på att jag fått akupunktur på eftermiddagen, det kör igång processer i kroppen som påverkar diabetesen också - såklart!
Alltså, mina väl behövda timmars sömn rubbas, inte bara en utan två gånger nu i natt. Jag jagar sömn i perioder. Jag behöver få sova i ett sträck. Ikväll när jag väl hade somnat vaknade jag dela av lillen som stökade runt i vår säng men även av känning. Ja, tack och lov har jag turen att känna i god tid när sockret börjar sjunka, det är det inte alla som gör. Ut med handen till sängbordet, hitta dextron (som jag lärt mig ha tillgänglig där för att slippa gå upp) och stoppa i mig ett gäng.
Det räckte inte.
Nu ett par timmar senare är det dags igen. Mer känning....
Det är bara att leta sig upp. Men, fördelen är, jag får känna på huset nu. Det är vackert, vilande, skön känsla. En tystnad och ett lugn som bara kan upplevas ensamt på natten när alla andra sover. Min adventsstake är det ljus jag har, plus datorns skärm förstås. Utebelysningen i äppelträdet utanför köksfönstren lyser upp den vita snön och spruder ett vackert sken utanför. Jag tar en smörgås och ett glas julmust (nej, det är inte bra för figuren att ha känning på nätterna, men det är ganska gott) och norpar en hembakad pepparkaka när jag ändå är i farten.
Jag njuter helt enkelt av några minuters vaket lugn, mitt i natten, en vardagskväll. Jag väljer att skapa detta istället för att enbart se sjukdomens baksida av mina egna missar....
Jag tror jag kommer att sova extra gott resterande timmar när jag kryper ner bredvid maken om några minuter.