Sorg är något som gjort sig påmint senaste tiden.
Jag har som lite motto för mig själv, har jag upptäckt, att jag gärna undviker att gråta om jag slipper. Till exempel, jag undviker helst sorgliga filmer. Är det en film jag på förhand anar att den är rörande vill jag helst inte se den. Jag gråter tillräckligt ändå, känns det som. Jag undviker till och med att hacka lök om det inte är absolut nödvändigt, det är samma sak där, jag gråter och jag gillar inte känslan i kroppen.
Såklart gråter jag emellanåt, nu råkar det vara så att jag är så känslig av mig. Lätt berörd, lätt till tårar (ja, ilska och skratt också).
Jag hade en meditation för ett tag sen som väckte en rejäl sorg. En försmak skulle man kunna säga.
Min väninna bearbetar sorg, på många olika plan och jag försöker finnas där med hela mitt hjärta.
På min kurs för någon vecka sen pratades det som sorgearbete, vilket lät intressant och kommer att finnas med i min tanke för framtida utbildningar. Jag tror det är riktigt nyttigt. Jag inser att sorgen behöver koma fram, ut och bearbetas - fast det är inte roligt alla gånger.
Vi behöver alla möta sorgen under livet.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar