Efter en natt med relativt dålig sömn, på grund av en blivande 3-årings röjande i sängen, var det dags att släpa sig ur sängen vid 7 tiden. Trött i kroppen, trött i huvudet. Kroppen gör sig hörd över att fått cykla över 6 mil på två dagar, den är inte van vid den typen av träning, så den gnatar lite på mig, men jag pratar positivt till den..... :)
Tre barn upp och hoppa, styr upp lite frukost, packar träningsväskan och vi lyckas komma iväg i ganska bra tid faktiskt. Förvånande nog med tanke på min seghet.
Lillekillen släpps på dagis med ett strålande humör, han hade ju både fazerreflexen och hårspännet med sig så vad annat kunde han vara.
Tjejerna till skolan, med gympapåsar och allt. Glada miner, det är ju faktiskt dags att gå påskkärring framåt eftermiddagen, hos pappa vilket innebär att de får gå med sina kompisar som bor i närheten.
Vi säger hejdå och vinkar hej då till varandra. Vi ses om en knapp vecka igen....
Jag åker därifrån med en tomhet på insidan, som alltid när jag lämnar över dem till sin pappa. Jag känner på känslan och släpper den sen, det kommer gå fort, de är snart hos mig igen!
Så sätter jag på lite skön musik och styr kosan hemåt för en mellanlandning, nu när jag sitter här. Hann med en te och en blogg, nu fortsätter min dag..... På schemat står zumba, fixa pass, hem, äta lunch, meditation, hämtning av lillkillen med sällskap av grannen, möta upp Lin, handla, njuta kvällen med oss fyra som är hemma.... inkl vin, snusprovning, god mat och för en gångs skull godisfrossa!
vissa saker är viktigare än andra, som fazrreflexen och hårspännet.
SvaraRaderaStörsta gossen hade ALLTID en batmandräkt på sig och misnta gossen hade ALLTID en supermandräkt på sig.
Glad Påsk till dig