Huvudvärken sliter och drar och pulserar i mitt huvud, som vanligt mest i pannans område. Fast ändå annorlunda än den vanliga huvudvärken.....
Egentligen vill jag bara skrika, gråta, slåss. Jag vill projicera ut min sorg, för det är den som ligger i botten och bubblar, rakt på omgivningen. Det finns ärligt talat en bunt just nu som förtjänar att få sig några väl valda ord. Av någon anledning är det just nu en hög med inkompetenta människor omkring mig, men jag försöker mest bara hålla det borta. Tar mig an taktiken att jag kan inte ändra deras beteende, jag kan bara välja hur jag vill agera och hantera det jag ser och hör.
I grund och botten handlar min sorg om min far. Åter igen en resa till sjukhuset, en som så många gånger förut. Ja, de senaste två åren eller så. Min far, med glimten i ögat, humorn som vapen och seg som satan. Denna gång var det inte en bruten arm, lite mer ont än vanligt, ett svullet knä på grund av ett fall.... Denna gång har blödningen börjat, den vi väntat på och fasat för, men ändå någonstans hoppats på ska ske. Blödningen..... aneurysmet, det andra som kommit ovanför det där han lurade döden för fem år sen. Aneurysmet har börjat läcka. Konstaterat genom skiktröntgen. Det kan gå fort, det kan ta ett par månader. Smärtstillande och syrgas är vad som gäller.
Pratat med mamma, mamma har varit med oss i ett dygn, sen beskedet. Pratat med farbröder. Pratat med halvsyskon. Pratat med läkare. Pratat med sjuksköterska.
Hälsat på pappa både igår och idag, kluvet..... Vet om det faktiska som sker på insidan, ser hur mager han har blivit, hur många blåmärkena är. På utsidan ser jag en pappa som nästan är smärtfri, hög på morfin och därmed riktigt i gasen. Flirtar med sköterskorna, skojar, vinkar till de som går förbi utanför hans rum. Pluntan med whisky levererad.
Imorgon är det hans 79e födelsedag, må hända blir det dagen han väljer att resa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar