"du har så mycket på gång hela tiden" fick jag höra av grannen härom dagen. Det är inte första gången jag hör det. Ja, jag får in ganska mycket i min kalender emellanåt, men jag brukar också få boka av ibland, när jag har tagit mig an för mycket men inte pallar med. Sen är allt relativt såklart, jag känner en kvinna som inte bara har en hög med barn utan även tar dubbla kurser och lite bokföring mm på samma gång. Eller en annan, som jobbar heltid och pluggar heltid och har familj inkl hund. Eller en annan som jobbar på tre olika jobb varje vecka, som blir till en heltid någonstans, som sprudlar av idéer och varje helg har olika sociala sammanhang bokade. Ja, som sagt, allt är relativt. Det viktigaste är att man har roligt och att man trivs med livet tycker jag.
Jag tycker att jag just nu får till det ganska bra med att pussla ihop familjen, skolan, träningen och vännerna. Vad jag däremot marinerat fram på träningsplanet är att jag är sällskapssjuk för tillfället. Visst har jag min PT att hänga med cirkus flexus en gång i veckan, men jag skulle gärna ha sällskap på mina soloprojekt, det vill säga aktivitetr så som löpning, skidåkning, cykling. Jag gör det ändå, jag tar mig ut, men någon del av mig längtar ändå sällskap - tror jag. Fast gör jag det egentligen? Min ambivalenta sida kommer fram. Cyklingen kan jag egentligen inte uttala mig om för den har jag inte kommit igång med än, men det är prio denna vecka. Vad gäller löpningen har jag ett par grannar som kan tänka sig haka på men det har blivit lite si och så sista tiden. I löpningen är det bra, jag behöver "jaga" för jag springer enligt min mening för sakta.
Någon som råkar känna sig sugen på lite löpning och bor i närheten kan ju hojta till....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar