Mina barn ska alltid kunna känna att de kan prata med mig. Jag kommer att finnas där för dem, lyssna och bemöta dem, vad det än gäller. Jag kommer att vara arg, ledsen och glad med dem. Jag har lovat mig själv att förklara vad som än händer, förklara min ståndpunkt och hur jag funderar kring det som är på tapeten......
I mitt hus finns alltid en säng eller soffa att slagga på. Jag kommer alltid att vara ett samtal bort och redo att komma om jag önskas. Respektive ska känna sig välkomna och inbjudna i mitt hem, Den som mitt barn valt till sin partner blir en del av min familj. Likväl som jag kommer att skämma bort mina barnbarn, precis så som en farmor/mormor ska göra.
Min mamma och pappa är kanon på att vara mormor & morfar. De har skämt bort sina barnbarn och skapat en unik relation till dem. De har alltid respekterat mitt val av partner, även om de inte tyckt lika mycket om alla. De har ställt upp så mycket de bara kunnat då jag behövt stöd och hjälp.
Jag har sett andras familjer runt om som har fantastiska relationer och det är en förebild jag tänker ta efter. De ställer upp för varandra och de umgås för att de vill umgås och de har framför allt trevligt. Jag tittar på dem med en gnutta avundsjuka, fast ändå med glädje. De är alla gånger värda det.
Jag har också sett mardrömsvarianten. Den där det totalt saknas kommunikation mellan barn, förälder, far/morföräldrar. Den där barnen undanhåller, ljuger och går bakom ryggen, den där far/mor föräldrar och andra släktingar runt om gör precis samma sak. Undanhåller, ljuger, struntar i att informera. Den där en individ blir utfryst trots att denne är mitt i allt. Det väcker frustration, ilska och sorg i mig att se. Jag önskar att jag kunde gå in och belysa, men det är inte mitt jobb i den här situationen så jag har gjort valet att ligga lågt. Åtminstone för stunden.
Istället fokuserar jag på hur jag skapar min familjs framtid, hur jag ska bli gammal med maken min, hur jag och vännerna klättrar i träd och dricker drinkar på somrarna. På att skapa egna traditioner med de mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar