En stilla undran....

Jag undrar mycket saker. Jag undrar, funderar, marinerar, snurrar, fnular, känner, frågar, ifrågasätter....
Kanske är jag inne i en sådan period mer än någonsin just nu. Kanske är jag alltid såhär och kommer alltid att vara....
Får jag några svar?
Ibland, ibland inte. Ibland ställer jag frågan fel, ibland ställer jag den inte dit jag kan få svaret, ibland frågar jag men får inte ett svar. Det är det värsta, att fråga utan att få svar på min fråga. Med undantag förstås om den jag frågat inte kan ge mig ett svar.

Jag kan till exempel undra
"kan jag ha fungerande relationer när den andra parten är lycklig, eller blir jag bortvald och inte behövd när den andra parten är lycklig"
"är jag så pass komplicerad som individ att jag överreagerar och läser in saker mellan raderna som skapar missförstånd som förstör för mig själv"
"förväntningar, hur hanterar man dem och hur tillåtande ska de vara och kan man över huvud taget ställa krav på andra människor"
"hur stel och öm ska man vara i kroppen varje morgon man kliver upp ur sängen när man är knappa 36 år"
"vad är det som gör att jag utsätter mig för klassikerna"

Så min återkommande jäkla käpphäst jävel om relationer.
"finns det någon mer där ute som fnular lika mycket på relationer som jag"