Min kära PT skickade mig frågan, via SMS, hur det kändes efter min första långtur, 67 km, i ensamhet.... Målet på cyklingen hade Danne skickat mig, och tävlingsmänniskan i mig samt tävlingsinstinkten gav sig inte utan satte fart. Här är svaret han fick via mail:
"I fredags:
Hade bra fart och flyt dit även om det kändes ganska
långt i kroppen, men inte så långt på klockan. Det tog som du såg ca 95
min. Hem var det värre. Pausade bara i fem minuter för lite dricka och
energipåfyllning. Det tog ca 110 minuter hem. Det var tungt och det var
delvis en förbannad jävla motvind och vad det påverkar att ha det.
Märkte på mina växlingar att det var bra mycket tyngre hem också.
Förbaskat glad över medvind från Åkeshov och hem i alla fall, där brukar
det hittills alltid vara motvind annars. Jag behövde det medflytet
mycket, jag var sliten där ett tag innan Åkeshov. Förbannad på motvinden
och att det kändes tungt och trögt i kroppen. Bra cykelvägar dock,
riktigt bra. Inte så många onödiga stopp pga trafikljus och sådant.
Så, ja, galet mör i benen resten av fredagen, hela lördagen och idag söndag.
Kändes
framför allt i rumpan/skinkorna (då menar jag muskulärt inte träsmak
eller skavsår), övre del av vaden på insidan samt vid lår till knä
musklerna.
Nacken obekväm av själva ställningen. Inte så farligt
påverkad i skulderbladen eller axlar, men domningar i tårna och i
fingrarna."
Nu har jag förstås, av misstag, råkat förälska mig i en racer istället..... Alltså en cykel som är snäppet grymmare än min. Jag har så många bra argument för att införskaffa den. Bland annat att det råkar vara 20% rabatt den 24e maj..... Jag återkommer med bild, om jag köper den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar