I slutet av förra året letade jag med ljus och lykta efter en naprapat, en naprapat rekommenderad av någon som varit hos densamme, för att det helt enkelt kändes bäst så. Massage var lätt, kiropraktor var lätt, men naprapat var lite värre. Till sist hamnade jag hos samma tjej, Stine, som syrran gått hos. Hon är kanonbra, jag gillar henne på alla sätt och vis och kan varmt rekommendera henne om man vill och kan ta sig till Fridhemsplan.
Dock, jag är inte inne i stan så ofta längre, uppsatsskrivande sker på hemmaplan eller hos kamraten, inte några föreläsningar kvar under den här vårterminen, inget jobb inne i stan, det vill säga för mig är det för meckigt just nu. Saknar SL-kort, dåligt och dyrt med parkering kring Fridhemsplan. Så, jag tog tag i saken närmare hemma. Jag visste att ingen jag frågat som jag känner hade någon att rekommendera då jag redan frågat runt. Så, nätet, via naprapaternas förbund. Sen utifrån ren känsla och intuition valde jag en och nu har jag varit där.
Han var grym! Jag gillade honom direkt när jag såg honom säga hej då till kunden före mig. Sen fortsatte det med samma känsla. Han känns kunnig, jordnära och dessutom trevlig och med liknande humor som jag. Så, nu är tema läka häl igång med ännu ett steg, ett steg till att ta tillvara på mig för att jag är viktig och för att jag är värd det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar