Jag har förlorat mig själv, tappat bort mig..... Det är så det känns. Jag vet inte vad som händer längre, jag har ingen koll, jag håller inte ihop.
Eftermiddagarna har under en lång period nu varit en dipp-tid, stunden på dagen då jag är tröttast och som mest sårbar och hudlös.
Det har blivit värre, varje eftermiddag och kväll senaste veckornas vardagar är ett helvete. För mig, för min omgivning. Jag är irriterad, arg, otrevlig, sur, grinig, bitch, bitter, innerligt ledsen. Det krävs nada för att jag ska trilla dit och det går inte att komma ur, eller jag har i alla fall inte hittat lösningen på att komma ur det än.
Många bäckar små är troligen orsaken, och de många bäckar små är inte ur världen än på ett tag. Kanske till semestern om jag har tur. Låt oss hoppas att jag fortfarande är hel då och inte har krackilerat i små bitar som det krävs månader att få ihop till något som liknade jag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar