Har du någonsin sagt den där kommentaren du hade i huvudet?
Eller när du tänker extra på någon att faktiskt säga det och inte bara tänka?
Gör det nästa gång. Do It. Tänk vad glädje det kan ge, som
du kan ge, till en annan medmänniska. Utan att det ”kostar” dig själv något….
Att se hur den andra lyser upp av din komplimang. Bara så
enkelt som ett klädesplagg du tycker är snyggt, förmedla det. Det kan vara vad
som gör att den andres dag vänder, eller blir ännu bättre. Våga!
Likväl som att skriva ner några rader till en vän eller
bekant. Så enkelt som ”jag har tänkt på dig idag, hoppas du mår bra”, eller
återkoppla till något du vet den personen skulle göra eller ska göra. Ett lycka
till, eller en stilla undran hur det gått.
Jag har kommit fram till i mig att jag ska dela mer från
mig, för det ger inte bara den andre utan även mig något. I mig genererar det
styrka, glädje och energi.
En sak som jag uppskattar mest av allt bland mina vänner,
det är de som faktiskt vågar tränga sig på. Då menar jag steget längre än ovan,
jag menar också de som är snäppet rejält nära min kärna. De som vågar knacka på
skalet, det taggiga, som jag kan sätta upp. Som faktiskt kommer in mellan
taggarna genom att vara rakt på sak, eller att listigt snirkla sig in till det
mjuka därunder. Det är grymt. Det är guld värt. Det är en riktigt vän.
Jag tar med mig det och tänker mig själv relativt rak. Inte
i alla situationer, och självklart känner jag in från person till person och
gång till gång, men bättre rak och tydlig än sväva runt som en skugga.
Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar