Min rehab har gett mig utrymme att hinna stanna upp, tänka, reflektera och fundera. Jag har funnit ett inre lugn som jag saknat under en lång tid. Det här är min chans att stanna upp och ta till vara på mig själv. Jag har till och med förvånats över mig och mina reaktioner de senaste dagarna. Paff över att inte ha åkt rakt in i gamla hjulspår. Jag har varit lugn och metodisk. Visst påverkas jag av saker som sker men jag klarar att vända och vrida, titta på det, istället för att gå rakt in i rädsla eller ilska.
Jag har under helgen som var dessutom gjort ett rejält släpp vad det gäller min far. Något oväntat men välkommet och vackert. Jag väljer av privata skäl att inte gå in mer på det här då det finns andra relationer och kopplingar som inte ska beröras, den som är nyfiken är välkommen att höra av sig.
Jag har sagt ifrån, jag har kastat ut en ny tråd, jag har tagit beslut kring gamla, jag har hittat ett nytt förhållningssätt till somliga. Ja du.....
Min andliga sida börjar få plats och näring igen. Fler meditationer än på länge, aura-soma flaskorna som flyttar på sig, fast för en gångs skull inte samma som det varit under en lång period. Den sidan ska få fortsätta ta plats för jag behöver den och mår bra av den.
Promenerar och promenerar och så får det vara två tre veckor till, rehabsövningar på ömmande hälen under tiden, sen så sakteliga komma igång igen med fokus först och främst på simning och löpning.
Det känns BRA. Jag känner mig starkare mentalt. Jag känner mig mindre otydlig.
Jag fortsätter söka de arbeten jag av en eller annan orsak fastnar för. Jag har inte fått något napp än men det är som det är menat att vara.
Skolmässigt är jag på slutdelen av hemtenta två av två för första perioden på höstterminen. Sen väntar nytt fokus med två nya kurser från november och fram till terminens slut.
Det rullar på helt enkelt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar