Idag när jag var på väg hem från ett seminarie så ringde mobilen med ett nummer jag inte kände igen.... Nåja tänkte jag. Ibland väljer jag att svara, ibland inte. Denna gång gjorde jag rätt val...
Det var grannen, han hade lite problem. Ryggskott. Det smög sig på och rätt vad det var gjorde det fruktansvärt ont och han fick mest ligga ner på golvet för att inte få för ont. Så, frågan var, var jag hemma? Med tanke på att hans 13 månaders dotter började bli lite hungrig, själv kom han inte så långt.
Så, jag gick över så fort jag kunde. Där låg stackarn på golvet i hallen på övervåningen med dotra bredvid sig. Jag fick assistera med värktabletter och sen välling till dottern, det var aningen senare än lunchtid kan man säga. Frugan å väg hem men hade en bit kvar. Så jag fixade välling till dottern och höll dem sällskap tills hon kom. Grannen lyckades ta sig ner för trappan till sist och lägga sig på soffan istället. Varje gång han skrattade gjorde det sjukt ont. Lustigt nog.
Som tur var fick han en tid till den naprapat jag brukar gå till, hoppas innerligt att det hjälpte. Fy sjutton, det där var inte roligt för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar