Som tur är återkom värmen i luften en vecka innan vilket gjorde att vattentemperaturen i Mälaren steg igen. Runt 18 grader sa arrangören. Dock var det den blåsigaste dagen på länge som väntade.Jag och Lene möttes upp ungefär halvvägs till Sigtuna för att samåka därifrån då vi kom från våra hem från olika håll. Vi hade planerat att lyssna på ett kort föredrag/intervju av Kenneth Gysing. Han har nyligen släppt en ny bok, Spring dig fri, som han pratade lite kring. Därefter skulle han även delta på swimrun.
Efter föreläsningen och incheckning till loppet så åt vi en salladslunch som Lene hade fixat till oss.
Halv ett var det prerace möte, som det brukar vara på dessa lopp. Jag tycker det är bra. En påminnelse om vad loppet går ut på men även en beskrivning av banprofilen och hur banan är utmärkt.
Solen sken i lördags och det var nog runt 23 grader i luften. Som skrivet dock väldigt blåsigt, vilket var skönt utifrån att bli lite svalkad av vindarna istället för helt stillastående luft.
På SiggeTuna swimrun är det obligatoriskt att ha en simboj med sig, så funktionärerna på vattnet lätt kan se de tävlande. En boj per par. Jag var lite fundersam först till hur det skulle bli att springa med den, men det gick fint. Jag hakade fast den runt midjan under löpningen och släppte ut den i simningen. Min rosa simboj går under namnet "barbapappa".
SiggeTuna swimrun är ett lopp på totalt 14 km varvar 2 km är simning. Det var fyra simsträckor i Mälaren. Löpningen var relativt flack förutom sista biten på första och andra slingan då vi skulle tillbaka upp till Hotell Kristina där start, mål och värvning var.
Två av simsträckorna var det inget speciellt med, förutom delvis lite vågigt. Dock var de två som var lite annorlunda än vad vi var vana vid. Näckrosor i all ära, de kan jag gärna simma igenom jämfört med den andra vattenvegetationen vi mötte på. Någon slags långskottsväxter/hästsvansväxt/slineväxt eller vad det nu kan ha varit.
Dessa växter var långa, slingrande och som tät skog under vattnet och upp till ytan. En sträcka fick vi ta oss en riktigt lång bit mitt i detta. De slingrade sig runt benen och det var i stort sett omöjligt att crawla då du fastnade.
Jag har blivit rätt härdad den här sommaren märkte jag, det var tuffare för Lene. Men, vi klarade det.
Vid den blåsigaste bryggan fick vi till och med flertalet fanfarer från en fanfartrumpet med svenska flaggan på. Underbart. Vid den bryggan stod barbapappa rakt ut i sidled, så pass mycket blåste det.
Lene och jag var sist redan från start i loppet så vi hade sällskap av två cyklande karlar hela loppet. De "lämnade" av oss vid simsträckorna och stod och mötte upp oss när vi simmat klart. Jag tror vi kom ungefär 15 min efter det par som var näst sist in i mål.
Väl i mål fick vi varsin kram av arrangören, eller om det bara var en glad kis.
Jag frågade Lene vad hon tyckte var sämst respektive bäst med loppet. Det sämsta var vattenväxterna och att det var mycket asfalt, det bästa var sällskapet, fin miljö och trevligt folk.
Jag är stolt över vår prestation. Vi tog oss runt, vi hade kul på vägen. Jag garanterar att vi skrattade mest och hade de största leendena längs med banan. Vi gick i de brantaste uppförsbackarna då vår kondis inte är på topp plus att mitt högerben kräver det.
Jag rekommenderar SiggeTuna swimrun. Ett trevligt lopp helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar