Häromdagen simmade jag morgonpass med min partner som simmade ÖtillÖ Utö sprint med mig. Team Stubborns!
Jag sa redan den 1 augusti att nu är hösten här, jag håller fast vid det. När jag mötte upp H klockan 06.00 på morgonen var det 14 grader i luften. Jag frös kan man säga. Min utrustning var kort våtdräkt, paddlar, calfes, simmössa, simglasögon och sportklockan.
Vädret var, förutom sval lufttemperatur, rejält blåsigt. När jag tittade på SMHI-appen efteråt sa den att det skulle blåsa 14 m/s, vilket innebär hård vind / kuling. Vinden var rejäl skulle jag vilja säga. Dessutom var vågorna på Mälaren högre än jag någonsin sett eller varit med om alla år jag simmat öppet vatten, eller för den delen badat i Mälaren innan dess.
Passet var min största utmaning i öppet vatten hittills. I vågornas höga toppar och djupa dalar såg vi inte ens varanra. Jag fick kallsupar, vilket jag klarat mig utan jättelänge sista tiden. Samtidigt var det en utmaning, en spännande och rolig sådan. Att simma i detta väder. Det är en speciell känsla att vara i naturen, ett med naturen och göra sitt bästa för att parera och följa med vågorna och samtidigt komma framåt. Tidvis kändes det som om jag inte alls kom framåt över huvud taget, och i motvinden tog det sannerligen extra mycket tid.
Trots den svala lufttemperaturen var det ändå varmt i vattnet, tacksamt nog. Jag invigde mina swimcalfes men kan egentligen inte uttala mig om dem på grund av det busiga vattnet. Jag tänker att det är skönt att slippa dolmen om den inte behövs och istället ha calfes. Jag invigde ett par nya paddlar också som fungerade bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar