Sitter i personalrummet på dagis. Idag fick jag gå ifrån Leo direkt och har typ två timmar att slå ihjäl, i ett rum med främmande människor, som jag spontant sett inte har något gemensamt med och jag har heller varken behov av eller energi till att försöka lära känna heller.
Ändå kan jag inte låta bli att fascineras över hur mycket jag tycker mig kunna läsa in av dessa människor, enbart genom att studera dem lite vid sidan av. Lyssna på deras prat, se hur de ser ut både till utseende och kläder och utstrålning.
Samtidigt hinner jag fundera över nuet, vad som rör sig i mitt huvud, hur resten av dagen kommer att se ut, vilka planer jag har och idéer och funderingar. Tankarna får flöda fritt och jag försöker tanka på min egen energi, varva ner och slappna av mitt i allt som snurrar runt omkring mig. Jag känner tacksamhet för mycket i mitt liv. Jag är lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar