Lördag 7 augusti, konsert i Långholmsparken, Lars Winnerbäck. Insläpp 17.00. Min vän ville gärna vara där i tid för att få band för att stå i fållan längst fram. Skrämmande för mig, som inte gärna vill trängas med människor - det var min första känsla.
Jag hoppades in i det sista att vädret skulle vara fint. Vilket det inte alls var. Det blev snarare sämre och sämre ju närmare kvällen. Halv fyra, när jag gick hemifrån mot tunnelbanan, så duggade det. Ryggsäcken var packad med regnponcho, varmtröja, regnjacka, frukt, solrosfrön.
Ju närmare Hornstulls station, desto mer kände jag att det skulle bli kul att gå på konsert ändå. (Jag har en förmåga att vara en riktig hemmavarg emellanåt, och rätt så anti stan.)
Vi promenerade i sakta mak med strömmen. Drog på mig regnjackan eftersom det började öka lite i nederbörd. Strax innan insläppet skulle börja var vi på plats. I regn. Vi kom in på området och fick våra band för att stå längst fram. Vi ställde oss under tak i ett försäljningstält och hängde ett bra tag, gick runt lite på området för lite Holkenbesök och matintag och dryckintag. Lerigare och lerigare och mängder av vattenpölar på marken. Det var bara att göra sitt bästa och kryssa mellan gegg och vatten och försöka pricka grästuvorna.
Förbanden gick igång vid sex och höll påtill tjugo i nio ungefär. Sophie Zelmani, Laleh och Love Antell. Vid strax före nio, hör och häpna, så slutade det regna.
Jag hade dragit på mig varmtröjan också då, frös annars. Det kändes som om allt var fuktigt i alla fall. Byxor, ärmar, axlar. Jag är otroligt tacksam för att jag kom ihåg att ta med keps så jag slapp få droppar på glasögonen. Då hade jag blivit galen. Jag erkänner att jag tittade suktande efter alla de som hade gummistövlar. Hade jag vetat hade jag lätt tagit mina gröna tretorn på fötterna istället för läderadidas. Fast, peppar peppar, de höll vätan borta bra ändå.
Min vän och jag hade mycket tid att hinna prata på. Skönt att hinna ta igen lite. Vi ses ungefär 1-2 gånger om året eftersom vi bor i olika städer. Nu hade vi över fyra timmar att slå ihjäl.
Exakt i tid drog konserten igång.
Lars Winnerbäck är GRYM på scen. Han är ödmjuk, han levererar ALLTID. Han tackar och tar emot för den respons han får, låter publiken sjunga med då och då, presenterar sitt band, kliver åt sidan och låter andra personer på scen vara i fokus när de sjunger/kör solo osv. Me like.
Jag fick bara lite småirritation på idioter som stod bakom, men vi försökte hålla oss längst bak i fållan och det var perfekt. Såg ju riktigt bra och det var en annorlunda och häftigare känsla att stå där "in the action".
Sisådär tjugo minuter innan elva började det ösa ner. Blixtra och dundra. Elva slutade konserten. Med pompa och ståt. "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen" och fyrverkerier.
Sen råkar det vara så att jag älskar ju åska jag, så jag MÖS i spöregnet på väg till maken som hämtade oss, njöt av de ljusa blixtrarna och dundrandet!
Så jag har ännu en dag fått till mig nya intryck och insikter. Jag kan gå på konsert i regn och vara småhög efteråt. Jag kan fördriva sex timmar ståendes utan att helt balla ur. Såklart för att Lasse lyfte upp allt - men ändå! En riktigt bra kväll!
Någon som är sugen på att följa med nästa sommarturné?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar