Jag är rädd om mitt hjärta. Jag är rädd för att ge ut en bit av det och då bli besviken för att det inte vårdas ömt av den jag ger den lilla biten till. Ibland gör jag det ändå, såklart. Jag vill utvecklas och komma vidare och lära mig mer. Senast härom dagen gav jag bort två små bitar av mitt hjärta. Båda till nygamla kontakter. Nu sitter jag där med en tom hand och väntar på att se om jag får tillbaka en hand i min eller om det rinner ut i sanden för att det inte var meningen precis just nu. För några veckor sen försvann den lilla biten helt, den blev dissad och dåligt bemött. Vad jag har lärt mig av det? Jo, i det fallet blev det bara en chans. Min hand kommer inte att sträckas ut igen. Skulle det komma en hand från andra hållet kanske jag tar den, men jag tror inte det kommer att hända i just det här fallet.
Jag inser att jag är inte alltid så lätt att bemöta. Jag kan vara som en taggig igelkott, eller jag kan vara inuti mitt dubbla kräftskal men känner jag mig trygg öppnar sig mitt hjärta mer och mer. Ibland kan det till och med ge för mycket av sig själv och troligen är det precis vad som hänt och därav är jag lite försiktigare med att ge ut små bitar nu för tiden....
Hur mår ditt hjärta?
Mitt hjärt mår bra i det stora hela. Jag har det fullt av dig och din familj och några andra väl valda människor. För några har jag stängt om mig för att inte släppa in igen, för någon annan är jag bara reserverad.Men jag vet ju när jag är rädd om det,ibland är det mest av feghet. Som när det gäller kärlek...men men...vad är väl en bal på slottet?
SvaraRaderapöss på'rä! Ses på imorgon!