Möte

Mannen sätter sig mitt emot mig på tunnelbanan. Det första jag ser är hans flaska i handen. En lukt av söt cider når min näsa.
Hans röda jacka är trasig och har områden med skit. Det sticker fram en halv grönblekt tatuering vid ena handen, den andra har ett armband bestående av diverse barnpärlor, flera varv lindat. Smutsiga händer.
Blåjeansen är bruna av smuts och fläckar, troligen blod.
Bakom ena örat hänger en halvrökt cigg. Hans ansikte är tärt, spetsigt och lite avsmalnat. Grått fettigt hår i en bångstyrig frisyr.
Jag känner in honom. Han är inte nöjd över att livet är såhär, men han vet inte hur han ska ta sig ur det. Han bär en stor sorg, på gränsen till om livet ens är värt att leva utan en drog.
Han kliver av efter ett par stationer, illamåendet slår mig hårt i magen. Magen nästan vänder sig ut och in. Det tar en ventilering med en vän i örat, lite marinerande med mig själv och sen dags att släppa för att gå vidare med min dag....
En bit av min framtid besökte mig och jag har en del att jobba med.....