Jag mötte Dig som jag valt att lämna, självklart kändes det pirrigt, men det är mitt val och jag står fast vid det.
Jag vet inte om du märkte något eller inte låtsades om det eller bara är så inne i dig själv så att du inte ens lägger märke till det. Troligen det senare. Jag kände sorg, sorg över att en vänskap jag trodde var på riktigt nu är slut. Ett konstaterande med sorg i hjärtat. Dags att släppa och gå vidare....
Jag hade faktiskt två möten från det förflutna förra veckan, en annan jag valt bort. Min fina make förstod precis och han var grym i det mötet också. Tack älskling! Jag är mån om mitt och känner inte för att dela vissa saker. Kalla mig hemlig emellanåt, men det är jag medveten om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar