Jag har marinerat ett bra tag.
Det är så jag fungerar i vissa lägen. Ofta är jag spontan och slår slag i saken nyss, men inte när det kommer till relationer. Där tar det tid. Jag funderar, marinerar, tänker, vänder, belyser, resonerar.... ja så fortsätter det ett bra tag.
Sen kommer droppen, beslutet tas. Nu är det dags, tiden är inne. Det blir ännu ett tal.
Tack för den tid vi hade, för länge sen, i ett annat liv. Jag höll hoppet uppe länge, trots att inget visade på att mitt hopp skulle införlivas (apropå det där med förväntningar). Sen kom några ord genom min make, ord som handlade om mig från en annans käft. Ord som gjorde mig grymt besviken. Ändå höll jag hoppet kvar. Sen kommer ord från andra håll, ord från någon som känner till omständigheter väl, ord som inte varit roliga att höra då det handlar om andra personer som inte kan stå upp för sig själv på samma sätt.
Så, idag var det dags, jag tog steget, utan egentligen tvekan. Lättnaden infann sig i kroppen direkt. Igen.
Så tack för den tid vi hade, tiden för länge sen, i ett annat liv, då vi hade ett slags utbyte av varandra i vår relation. Jag önskar dig ett fint fortsatt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar