Jag är så glad över människor runt omkring som har förmågan att ge lite extra, omtanke som inte förväntas utan som bara kommer spontant. Jag tycker att jag har den förmågan att ge till andra, skicka en omtanke och några ord för att visa att jag bryr mig. Jag hoppas att de som tar emot det upplever det som äkta, för det ÄR äkta. Jag har inte förmågan att ge omtanke om den inte är menad från hjärtat.
Jag är lite insnöad på min träning just nu och jag funderar ganska mycket kring att förbereda mig både fysiskt och mentalt och då ger det mig en extra kick. Jag har haft turen att den senaste tiden fått två fina infall på den fronten. Först fick jag mek av min cykel när jag var på jobbet senast. Fina Mange ställde sig och mekade med min stänkskärm som tog i hjulet, trixade och fixade till det så den funkar friktionsfritt. Plus att han pumpade däcken, som verkligen var luftbrist i.
För det andra fick jag en förfrågan om jag vill låna bättre rullskidor, då jag på träningssajten kommenterat att jag var så förbannad på att mina rullskidor saknar rull (känns det som iaf, man ska väl inte behöva staka sig ner för backarna, eller). Så kom frågan från Robban på jobbet, om jag ville låna hans den här vintern då hans fokus ligger på maraton. Mina bindningar passar inte dock, men hittar Robban ett par pjäxor på vinden som passar mig så lånar jag dem. Gissa om jag hoppas!!
Sådana här oväntade guldkorn är fantastiska. Både att ge och att få.
Jag minns ett som jag gett nu när jag skriver denna blogg. Jag gav ett rött litet stenhjärta till en kvinna på makens arbetsplats. Jag har bara träffat henne ett fåtal gånger men jag hjärtar henne i själen. Så maken fick ta med det röda hjärtat till henne från mig och hon blev så glad. Det hade kommit till henne i precis rätt tillfälle, när livet kändes trist i övrigt. Så nu ligger det där på hennes skrivbord och sprider bra energier.
Har du någon du kan ge ett guldkorn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar