Igår hade jag en tung dag. Till kvällen släppte det, men det var med motstånd.... Efter tårar.
Jag var inte mig själv igår. Hemma ensam och fick ingenting gjort. Borde ha pluggat, men gjorde det inte. Satt och byggde upp något inom mig som jag inte kunde hantera. Tankar, funderingar, frågor... Somliga utan svar, andra som jag egentligen inte ens behövde ställa.
I kombination med dessa överväldigande känslor försökte jag prata om dem, för att höra mg själv, för att hantera den frustrerade situationen. Lin försökte, E försökte... Jag försökte ta upp en dialog med K, förgäves.... Sansade mig till sist från ilskan och frustrationen och tårarna tog över. Torkade dem samtidigt som jag klev ur bilen och gick in på gymmet för att träna med Danne. Han var den som faktiskt kokade ner det hela till känslan som fanns i botten, utan att han egentligen inte hade alla detaljer. Han är inkännande och såg att alt inte stod rätt till. Så, träningen förbättrade min sinnesstämning, dels av ansträngningen i sig men även tack vare just att Danne är Danne.
Ensamhet låg i botten, ensamhet är något jag har väldigt svårt att hantera. Ensamhet i kombination med lite uppgivenhet/hopplöshet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar