Premiären är avklarad.
Jag var djupt skeptisk till min väns påståenden att det inte var så farligt kallt i vattnet, då han redan simmat fler gånger än en.
Jag laddade med underställ, våthandskar, våtsockor, våtdräkt och tog dessutom med huvan ifall att. Förberedd på att bli nedkyld och kanske lida lite grann, men ändå göra det.
I vilket fall. Mot Mälaren promenerade vi. Vännen ville absolut att jag skulle hoppa från ångbåtsbryggan, dock vågar jag inte ens göra det när jag vet att vattnet är varmt då jag har en viss respekt för höjder. Men, till sommaren sa jag, då lovar jag att jag ska våga hoppa åtminstone en gång.
Vännen hoppade, jag gick i från den steniga kanten.
Något kyligt när vattnet rann in längs ryggraden. Något värkande händer en stund. Isande vatten mot huden som inte täcktes av något. Brainfreeze när huvudet kom under vattnet.
Men, faktiskt, mindre kallt än jag trott. Vi simmade fram och tillbaka till badstranden. Jag hade kunnat simma längre, vännen började bli nedkyld.
Jag fick min "swimmers high", Den härliga lycklig känslan av att vara i naturen, i vattnet, med solen och simma. Med gott sällskap är det vinst varje gång. Jag längtar efter många fler tillfällen framöver.
En varm dusch när våtdräkt och understället kom av och en känsla av en ny människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar