torsdag 27 april 2017

Löparglädje

Du är ingen löpare, sa en kursare till mig.
Nej, jag är ingen löpare. Eller? När blir man en löpare. Är jag en snorsportare? En styrketränare? En allutövare? En upplevelsetränande? När är man en löpare?

Krävs det ett visst antal pass per vecka?
Krävs det ett antal genomförda lopp?
Krävs det enbart fokus på löpning och löpstyrka och ingen annan träningsform?

Jag är inte en person som satt in andra i träningsfack, med undantag för om en person tydligt idrottar och satsar på en viss sport. Var och en får förstås klassa sig själva som de vill.

Kursaren är definitivt en löpare. Han, med mina ord, brinner för löpning. Coachar löpare i sin klubb. Springer lopp, mestadels marathon verkar det som. Han springer ungefär 7 pass per vecka. Jag har frågat. Han är också extremt väldefinierad trots sin ålder 50+.

Jag letar glädjen i löpningen. Den kommer smygande och jag tycker om det. Jag tycker att löpning generellt är tungt och jag anser mig inte vara speciellt bra på det. Jag springer långsamt, jag tränar för lite intervaller och ja för lite löpning generellt för att åstadkomma en tydlig förbättring. Dock är jag envis av mig.

Jag vill gärna ha en fin upplevelse när jag springer, det vill säga jag föredrar skog och vatten framför gångvägar och asfalt

Jag har genomfört tävlingar under flera år. Som antingen varit rena löptävlingar men även i form av triathlon och swimrun. En av mina största utmaningar som väntar är just ett marathon. Tanken var att springa det hösten 2016 men på grund av problem med högerbenet blev jag tvungen att ställa in. Nu kan det vara 2018 som nytt mål för marathon. En gång i livet ska jag genomföra det. För att jag kan och för att jag vill. Men jag vill vara förberedd så gott det går och jag vill vara hel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar