en terapeutisk miljö

bild från Wikipedia

Nu har jag varit åtta veckor i en terapeutisk miljö tack vare min praktik. Det är en på många vis ny miljö för mig, men samtidigt välbekant då jag har med mig ett terapeutiskt tänk rätt ofta i min vardag. Dels för att jag är intresserad av psykologi, människor och möten. Dels för att jag har förmånen att ha vänner som delar samma intresse som jag och därmed får utrymme att reflektera, spegla med mycket mera. Något som jag gärna delar med mig av till andra.

Jag mer eller mindre känt mig överrumplad av den extremt terapeutiska miljön jag befinner mig i många timmar per vecka. Omgiven av psykologer samt socionomer med minst steg 1 utbildning. Det är förresten ett av mina framtidsmål, att genomgå steg 1.

I alla fall. Omgiven av en terapeutisk miljö, där det är regelbunden handledning av olika varianter varje vecka, det vänds och vrids utom och inom på en själv, på ungdomarna, på allt du kan tänka dig. Det är spännande! Det är också ansträngande. Det är väldigt mycket profession och det är självklart vad som krävs på en arbetsplats av denna typen, men jag kan sakna lite mer personlig touch. Privat är det nästan total avsaknad av, åtminstone inom det arbetslag där jag varit. Det andra arbetslaget har jag inte sett tillräckligt av för att uttala mig om. I mitt arbetslag kanske det finns en del privat men jag har inte sett mycket av den. Eller så förmår jag bara inte att ta in den delen för att jag är så fast i det terapeutiska. Jag är inte helt övertygad om att jag skulle trivas i längden på en sådan arbetsplats, fast det kan vara så att det som krävs är träning, att härdas, att vänja sig. Det får framtiden utvisa….