När jag väl bestämt mig för att det var dags att testa åkte jag med familjen till XXL för att pröva ut rätt storlek. Det är inte lätt att få på dessa skor första gångerna, om du frågar mig, men tekniken kommer... vanan.
När väl storleken var utprovad kom nästa grej, val av modell. Surfade runt lite på nätet, men till syvende och sist blev det svågers tips jag hakade på, Bikila heter min modell.
Nu i veckan kom dem hem. Jag knatade runt i dem hemma en kväll. Sen blev det rejält kallt ute, förutom mörkret. Idag dock, lördag fm, hela 7 plus till skillnad mot gårdagens minusgrader. Perfekt för premiärturen!
Jag valde att först springa mina fem km jag hade på programmet, sen hem och bytte skor till mina Bikila. Jag har hört från flera håll att man ska vara försiktig när man springer in dem, speciellt om man inte är van. Så jag tog en runda på 2,5 km med dem. Direkt jag klev ut genom grinden och började springa så känns det annorlunda, lätt, ett helt annat löpsteg än jag har annars. Det kom per automatik, av sig självt. Häftig känsla. Det är tunna gummisulor under Bikila, men jag kände av underlaget. Det i sig är häftigt. Känslan när foten får jobba som den "ska" var också en kick. Tårna får parera, balansera, jobba. Hela foten är med på ett annat sätt. Jag tyckte till och med att sista backen upp för att komma hem gick lättare att springa med dessa än med mina andra skor.
Om jag får träningsvärk i fot och vader, det lär vi märka.... Det skulle inte förvåna mig.
Det jag hoppas på är att det för mig liksom många andra kommer att bli mindre ömhet efter löpningen med dessa. Det vill säga mindre problem med att känna av knän och vrister. Benhinnor också för den delen, fast där har jag klarat mig rätt så bra sista tiden.
Summan av kardemumman. Jag är såld. Jag gillar dem! WOW! En upplevelse! Är du nyfiken, testa!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar