reflektion & djupdykning

Idag hade jag turen att få till ett efterlängtat samtal. Ett riktigt samtal. Ett långt samtal. En möjlighet, en chans, ett tillfälle att prata om både gammalt och nytt. Dryga två timmar fick vi, det var alldeles för länge sen och jag hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Jag insåg att jag saknat biten att tryggt kunna säga precis vad jag tänker på. hur jag känner. I ett utbyte, en trygg dialog med en medmänniska. Jag säger inte att vi alltid har rätt, men vi kommer någonstans i vår utveckling. Saker belyses, det ges tillfälle att reflektera och spegla. Det blir som väninnan sa "som ett samtal med en psykolog". Vi var båda mer eller mindre tomma i huvudet och rejält trötta efter samtalet.

Direkt efter vårt samtal tog jag tag i en sak som hängt över mig ett tag. Jag var tvungen att tänka på mig i första hand, något jag inte alltid är så bra på. Jag tog tillbaka min egen kraft och skrev ett rakt öppet meddelande, med tårarna rinnande, en kombination av rädsla, lättnad och smärta. Det togs emot och jag fick en återkoppling.

Nu gäller det att fortsätta jobba framåt. Jobba på självförtroende och självkänsla. Att ta emot beröm. Att hitta strategier och energi att hantera det jag behöver hantera. Att välja mina strider. att prioritera rätt. Framför allt, finna utrymme att stanna upp, landa och komma ikapp i mig själv. Tempot har varit högt under en lång tid, så pass att jag knappt hunnit andas ordentligt.