Två och en halv vecka har jag kvar på min praktikperiod. Det är egentligen ingenting känns det som, men det tar ändå tid och energi och jag räknar på ett sätt ner, på ett annat sätt ska det bli trist att inte få följa de ungdomar som bor där nu. Jag förbereder mig på avslut mer eller mindre medvetet i alla fall. Jag har en liten nykick på praktikplatsen då jag bytt arbetslag ett par gånger och det är kul. De arbetar annorlunda eftersom det är helt andra individer i det laget. På ett sätt känner jag mig mer välkommen där av olika orsaker. Sen är det en annan sak som påverkat mig rejält i "mitt" arbetslag som jag följt. Det har tillkommit personal och jag är kräsen på människor och kemin mellan denna nya och mig fungerar inte från min sida sett. Jag går mest runt och är irriterad och vantrivs i hennes närvaro. Jag skulle inte kunna arbeta tillsammans med henne på heltidsanställning. Nu ska jag försöka ta till vara på de dagar jag har kvar och vi får se hur jag ska göra det.
I övrigt, med mina tillfällen med det andra arbetslaget har jag fått skratta och bjudits in till samtal mer. Jag vet att jag nämnt förut att det är en extrem terapeutisk miljö, det är till en stor stor del profession och en mindre del personlighet i miljön på praktiken. Det är det jag sett under min tid med arbetslag. Det enda tillfälle jag sett något mer av personlighet och ett uns privat delande är på den arbetslagsdag då vi var utanför praktikplatsen och dessutom var det nyanställda kvinnans första eller andra vecka och alla fick göra en presentation. Jag vet inte om det skulle gjorts i alla fall eller om det enkom var för att välkomna in den nyanställda. Jag fick inte någon presentationsrunda när jag började praktiken.... Beroende på praktikantrollen eller ej? Det borde inte spela någon roll och det tänker jag ta med mig i min framtida roll som yrkesverksam och i eventuell kontakt med just praktikanter.
Mitt intryck av det andra arbetslaget är att där är den personliga delen något större, det vågas delas lite mer av den privata delen utan att ge "för mycket" av sig själv samt att jag känner mig mer välkommen och på ett sätt mer sedd. Vad det beror på tänker jag inte spekulera mer i nu, kanske är det bara gruppens sammansättning eller personkemi mellan mig och de individerna.... Mitt val om jag skulle få välja lag idag det är lätt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar