Jag tycker att det är motigt just nu. Jag tycker att det är mörkt och rätt tråkigt om jag ska vara ärlig. Det är mörkt ute och förutom mörkret som kommer alltför tidigt, så är det allt som oftast grått på himlen. Jag känner mig allt som oftast trött, då menar jag för trött. Mer trött och energilös än vad jag "borde" vara. Jag kan förstå att mörkret påverkar, absolut, det tror jag att det gör. Jag tror också att jag varit stressad på insidan över många olika saker och självklart är det något som tär och sliter i längden. Delvis har praktiken påverkat, ovanan att "jobba" heltid samt de intryck praktikplatsen bjuder på samt sammansättningen av personal för del delen. I fredags fick jag en liten nytändning i praktiken och det var värdefullt!
Jag har funderat mycket kring ensamhet och relationer. Vilka relationer jag vill hålla liv i, jag har i stort sett avslutat en för mig tidigare betydelsefull relation och det i sig är en sorg. Jag har några hängandes lite i det blå. Det i kombi med vad jag egentligen pallar med just nu, som jag har energi till. Ovant för mig har jag faktiskt valt bort kommunikation med omvärlden stundvis. Helt enkelt för att jag orkar inte. Jag orkar inte dra lasset, jag orkar inte ge mer av mig utan att få påfyllnad tillbaka. I perioder, vissa dagar och stunder, då gör jag gärna det. Fast just nu är det tungt, jag är sliten. Det finns tillfällen på sistone då jag sträckt ut min hand, men det fanns ingen mottagare eller mottagaren kunde inte ta emot handen så i slutändan sitter jag där själv, med skägget i brevlådan....
Nu måste jag värna om mig själv, mitt mående, min kost, min träning. Maken får åka med på tåget mitt och vi får stötta varandra. Jag ska vara mån om att känna in, tänka till innan. Det är dryga tre veckor kvar på min praktik, sen får vi se hur det artar sig med energin när det momentet är över. Nu får det bli små små steg ett tag framöver, med kärlek till mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar