suck

Jaha ja, så har jag gjort det igen. Förlorat energi i onödan, som om jag inte gör det redan.
För det första går allt väldigt långsamt nu för tiden, foten fortsätter smärta, kryckor gäller vid längre sträckor, den gör mer ont barfota än i en sko. Jag går jättelångsamt. Ska väl hinna med att fundera på livet, stanna upp, känna efter. Det som jag vet att jag är ganska kass på för att vara krass. Så, det går energi, det läcker, bara genom att det gör ont och att jag gör saker långsamt. Jag kan inte stressa. Det positiva är i och för sig att jag känner mig inte så stressad på insidan som jag trodde, men ändå stunder av galen frustration och många många suckar.

Idag fick jag släppa ut lite av min sorg. Den skulle nog behöv mer plats, jag skulle nog behöva släppa ut den mer öppet när den väl flyter upp. Idag fick jag till ett samtal där den fick ta lite plats. Ilska och projiceringar försöker hålla den i schack, galet men jo så fungerar i alla fall jag.
Idag kände jag mig trygg med den jag samtalade med och fick utlopp för en del av den. Sätta ord på den. Till en mottagare, inte bara ut i intet. Jag har inte tagit upp min sorg så mycket senaste tiden, det har inte blivit så, jag har tryckt tillbaka den.

Åter igen har jag även gått på niten. Den där niten där jag tror att jag nått fram till den andra personen, att vi är på samma nivå, vi förstår varandra, vi tycker faktiskt lika och vi tycker att såhär är ett schysst sätt att vara mot sina vänner, VÄNNER. Så var det inte.... Uppenbarligen har jag en helt annan nivå av vett, etikett och sunt förnuft än många i min omgivning, vänner inkluderat. Trist. Frågan är bara om jag ska fortsätta mitt race och helt enkelt ha i beaktande att den och den personen har inte samma synsätt som jag, eller ska jag lägga ner och ta en paus.

Men först ska jag ta mig igenom den här veckan.... På söndag, då ska jag ta ett slutgiltigt beslut i saker och ting. Nya mål för nästa vecka, må hända blir det ligga lågt... Om jag kan.