Vårblotet 2013

Igår var jag iväg och cyklade en sväng. Foten fortsätter att bli bättre, långsamt, så jag vågar inte belasta den än. Jag har fnulat mig fram till att när det väl är dags att testa så får det antingen bli en promenad och eller ett pass på gymmet i form av zumba som inte är alltför hoppigt men ändå belastar mer än "vardagen". När det blir vet jag inte än, när foten min inte ömmar alls längre och det har gått några dagar till typ.

I alla fall, åter till igår, eller rättare sagt i lördags. Jag insåg att löpningen får läggas åt sidan så jag läste cykeltidning och råkade se ett lopp nära mig, i Bålsta. Hmmm..... Jag kände för att göra något, det var länge sen och Vätternrundan är inställd så varför inte. Lagom långt, 50 km, med tanke på att jag inte cyklat några långpass att tala om i år.

Så, smsade det nummer som fanns på hemsidan och fick bekräftat att det går att efteranmäla på plats så jag åkte dit i söndags fm, vid nio ungefär. Starten gick (för mig, som körde den korta banan) strax före halv elva. Med strålande sol från en blå himmel och sisådär 20 grader i luften. En kvinna, Karin, började prata med mig och vi pratade om allt och inget. Det var första gången vi cyklade detta lopp, fast hon hade tänkt köra den längre banan (knappa 12 mil). Dock var hon stum i benen från ett lopp dagen innan så vi fick sällskap även under cyklingen efter depån som var halvvägs på banan.

Det var perfekt lagom långt för mig och det tog drygt två timmar att komma runt, inklusive ett depåstopp och en kort promenad uppför halva värstinbacken som gick under öknamnet "pungdödarbacken". Loppets aha upplevelse var sidvinden som var brutal en bit och riktigt läskig faktiskt. Det var premiär även för mig och pumpen på ett lopp och det funkade också bra med värden. Jag behöll mina vanliga inställningar och fyllde på med sportdryck, en energigel och lite annat under vägen.

Så nästa år kommer jag troligen besöka Vårblotet igen. Vem vet, kanske blir det långa banan då....