Det här med att ha två hem, för barn som flyttar mellan sin mamma och pappa. Tänk att det ska vara så svårt att ha förståelse för att det är tufft, att ha omtanke kring sina barn att de faktiskt lever två skilda liv, i två olika hem, med olika familjesammansättningar och olika personligheter, regler och annat. Tänk dig själv att du skulle bo på två helt olika ställen, med olika saker och bara ha en rygga där du kan lägga grejer du vill ta med dig emellan. Om du kan och får.
Ju äldre de blir, på ett sätt blir det lättare utifrån att det går att ha en dialog och ett mer vuxenliknande samtal kring saker som sker och hur det känns och så vidare. Fast å andra sidan, ju mer de mognar och funderar ju tyngre blir det för dem. Lojaliteten mot både sin mamma och sin pappa, att inte gör någon av föräldrarna besviken eller ledsen, den pressen, att bära den konstant. Hur hantera det? Vilken strategi ska barnet ta?
Har man tur ser ens förälder och kan finnas där, stötta upp, peppa så gott man kan. Våga ta tag i det som sker. Men, det är inte alltid lätt. Relationen till sin före detta spökar förstås in, kan man ens prata vuxet med varandra, går det att nå fram eller blir det försvar och taggar eller förnekelse?
Har man tur finns det en annan vuxen att prata med, till exempel en kurator på skolan. Där finns möjligheten att lätta sitt hjärta under trygga förhållanden.
Har man tur har man ett helsyskon som delar samma förutsättningar, även om personligheter är olika kan man gemensamt prata om det som sker och dela med varandra, men likväl är det rätt vanligt att syskonkärleken mer visar sig i bråk och missförstånd än just omtanke och kärlek.
Detta funderar jag på en måndag som denna. Svårigheten som förälder, svårigheten för barn som flyttar mellan hem. Hur tokigt det kan bli utan att ha föräldrar närvarande alls, eller föräldrar som missbrukar eller liknande. Jag längtar mina tjejer, jag önskar jag kunde skydda dem från allt ont. Det kan jag inte. Jag jobbar i alla fall för, hoppas och ber, att de blir starkare och får med sig något positivt av detta kånkande mellan två extremt olika hem, med olika regler. Jag älskar er tjejer! När ni inte är hos mig fattas ni mig, alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar