Jag är egentligen inte för att stoppa i mig konstgjord energi, proteinpulver och sådant. Jag föredrar att äta mat istället.
Jag som diabetiker är noga med att alltid ha med mig dextrosol när jag tränar. Diabetes kan vara lurigt och blodsockret beror på så många faktorer runt ikring. Mat, sömn, menscykel, träningsform med mera.
Under tiden jag tränar kan jag få ”känning”, det vill säga ett blodsockerfall och bli för låg. Direkt efter ett träningspass behöver jag ofta öka mängden insulin då levern fortsätter släppa ut socker under en period efter träningen avslutas, då blir jag istället hög i blodsockret. Med undantag för uthållighets-träning. Då kan det tvärt om vara svårt att få upp sockret.
Nu är öppet vatten säsongen här. När jag tränar simning i bassäng tar jag ofta av mig insulinpumpen. Det är mest bekvämt och jag vet att jag kan gå upp och ta den vid behov. Vid öppet vatten däremot känner jag mig mer trygg att ha den på mig. Jag brukar sänka basaldosen (grunddosen, den insulinmängd som regelbundet pumpas in flera gånger i timmen). Det luriga med just simning är att det tar mer energi än man tror.
Under simning är det inte lätt att ta med sig dextrosol, men däremot energigel. Jag hade en favorit sedan tidigare som heter Driv. Jag gillade den skarpt. Bra smak, bra konsistens. Bara ett problem, säljs i Norge, inte i Sverige.
Här i Sverige har jag provat några olika. Vissa har varit något bättre än andra. Somliga helt vidriga. Konsistensen, för att jag ska klara den. Behöver vara lätt och tunn. Jag har råkat testa sådana som är tjockare, lite klumpiga och värst av allt, som marmelad. Det sista innebär kväljningar för min del.
Jag chansade och köpte en kartong för ett tag sen, inför säsongen. Inför alla lopp jag ska genomföra som inkluderar simning känner jag att jag behöver ha tillgång till gel. Häromdagen testade jag en för första gången, i vattnet, mitt i simpasset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar