Hjärtat i handen

Jag har en vän vars blogg heter Lindamedhjärtatihanden. Jag tänkte på det namnet idag på väg till skolor, både barnen och min egen.
Jag känner mig som om jag går omkring i med mitt hjärta i handen. Det ligger där och jag försöker ta hand om det, klappa fint, krama, pussa, lyssna på. Samtidigt är det så sårbart, hudlöst och så öppet. Jag är rädd för att tappa det, att någon ska trampa på det, att det ska falla i bitar.
Vem är jag egentligen? Vad är det jag vill? Hur ska jag nå dit jag önskar?
Marinera, marinera, marinera.... Hur  hittar man svaren..... Hur länge ska det vara ett motstånd, ett inre motstånd och hur gör jag för att vända det till en utmaning?
Nåja, ikväll blir det träning, spinning, trots ett inre motstånd som försöker få mig att boka av.....