Svart

Varje gång det görs ett försök till att kommunicera påverkar det dig genom en irritation, ilska eller enorm trötthet, en energiförlust. Svarar du på utsända frågor får du ändå veta att din åsikt blev överkörd och åsidosatt. Majoriteten av de gånger ni träffas, vare sig det är en större sammankomst eller en mindre, får du alltid höra något negativt eller anklagande som gäller dig eller din närmaste familj. När du skickar ut en förfrågan möts du av en maktdemonstration som nästan alltid handlar om att du inte kan få ett positivt besked utan en fight. Du är alltid sist på prioriteringslistan, alla andra går före oavsett vad det handlar om. Stämningen då ni befinner er i samma rum förändras direkt och inte till det bättre och lättare.
Är det värt att ha kvar den personen i ditt liv då? Även om det skulle vara en släkting?

Jag personligen har en förmåga att ge personer en ny chans, gång på gång på gång. Må så vara att det är en fin egenskap, men inte när det börjar tära mer och mer på mig. Jag har en stor utmaning i att kunna släppa personer jag en gång brytt mig om. Men de gånger jag släppt har jag mått riktigt bra. Det jag beskriver i första stycket ovan gäller inte mig utan en annan person i min närhet. Jag kan väl känna igen och relatera till det. Jag anser att blod är inte alltid tjockare än vatten och skulle en person i min omgivning bestämma sig för att lämna mig så ska jag inte hänga kvar; bestämma sig för att lämna en annan relation så ska jag stötta och belysa allt jag kan. Valet är Ditt. Alla strider är inte värda att fortsätta slåss....