Ett frö som jag inte trodde skulle ta sig faktiskt, för jag hade liksom tänkt mig att jag inte var en sådan, alltså en hundmänniska, utan mer en kattmänniska. Egentligen ska vi inte ha fler husdjur efter katten Oskar har gått vidare till katthimmelen. Men så sa maken någonting i stil med "om vi någonsin ska ha en hund ska vi ha en xxx".
Sen förra helgen träffade vi en vovve som direkt fick en plats i mitt hjärta, han liksom snirklade sig in och gjorde uppenbarligen ett stort intryck.
Så nu sitter jag här och inser att ja, vi kommer nog bli hundägare så småningom. Det dröjer, det finns egentligen varken pengar plats eller möjlighet just nu, men sen.... Om ett år eller två kanske.
Troligen är vi lite smågalna, vi är ju faktiskt redan en människa för mycket för att få plats i det här huset. Men vi trivs, det är det allra viktigaste!Trevlig helg!!!

Mmmm Rhodesian ridgeback...mmmmmmm mmmmmm najs:)
SvaraRadera