Jag tänker på Kolan, vilken resa han gör. Han har vuxit som människa, han har arbetat med sig själv, vänt ut och in på sig, flera gånger. Han har funderat på stora som små saker i livet. Jag står vid sidan om, delar hans erfarenheter som han berättar om, belyser, stöttar, bollar. Jag är glad för hans skull, jag vet hur jobbigt det kan vara men också hur mycket det ger tillbaka att rannsaka sig själv och framför allt att vara ärlig mot sig själv. Jag känner mig stolt över honom, jag är glad att jag får vara med på ett hörn under hans personliga resa. Tack vackra du!
Jag tänker på Pyret, wow vilken kvinna. Så klok, så stark, fylld av visdom, förståelse, verktyg, känsla, ärlighet, kraft och orden räcker inte till. Hon tar sig igenom en tung bit i livet nu, hon har testats till bristningsgränsen fler gånger om, ändå står hon där med fötterna på jorden och en kämparglöd utan dess like. När dipparna och hålen är som djupast och svartast gör jag allt jag kan för att stötta, lyssna, stärka, sända kärlek och framför allt finnas där för henne. Hon som har så mycket att ge till oss andra, så mycket vackert att dela till världen. Jag är stolt, glad och tacksam för att vara en del i ditt liv och på din resa. Tack vackra du!
Jag har fler omkring mig som jag mer än gärna delar erfarenheter och utveckling med. Jag tycker det är spännande, intressant, givande och ger erfarenhet. Men idag är det just er två som jag haft i mina tankar såhär framåt kvällskvisten en dag som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar