Nu har jag varit hängig i en hel vecka. Det blir inte bättre. Snarare sämre. Jag hoppas att idag är dagen som är värst så att det vänder snabbt från imorgon. Jag ska inte gå in på snuskiga detaljer så som slemklumpar och annat - även om homeopaten i mig tycker det är både intressant och fascinerande. :) Till och med maken hade åsikter imorse.
Istället ska jag berätta att idag är jag hes för tredje dagen på raken och idag är det på gränsen till ingen röst kvar alls. Växlat några ord med maken på tidig morgon, växlat några ord med Lelle innan dagis, växlat några ord med personalen på dagis, ringt ett kort samtal till maken för att höra om jag hördes över linan, ringde jobbet och bokade av dagens pass.
Nu ska jag försöka vara tyst, från 8 när jag kom hem från lämning och mina samtal var avklarade till i alla fall tre halv fyra när maken kommer hem och hämtning på dagis gäller.
Grejen är att jag inser att jag pratar mer än jag tror när jag är själv. Med katten, med TVn, med datorn och framför allt med mig själv..... Jag är inte bra på att vara tyst jag inte.... Så dagens utmaning blir att vara tyst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar