Igår kväll blev det en dags försenat firande. Äldsta dotterns avdelning firade FN-dagen, dagen efter själva FN-dagen men ändå. Jag är inget fan av jippon på tjejernas skola, det erkänner jag. Fast jag tycker att gårdagens firande var fint. Barnen sjöng sånger för oss och de som ville fick laga/baka smakprover på rätter från olika länder som vi barn & vuxna fick mingla runt och smaka. Jag valde att inte provsmaka något men tjejerna och mormor smakade på en del saker. Med blandat resultat. Vissa saker var mumsfilibabba, andra blev det grimaser av.
Precis vid sista framträdandet "we are the world" så började snön falla med stora flingor utanför skolans matsal. Vilken lycka. Barnen sprang ut och hoppade och skrek. Min äldsta var som ett leende tills hon somnade hemma i sin säng sen. Så fantastiskt glad över att första snön visat sig.
Jag är också glad för det. Jag tycker om snö och jag önskar tidig snö och minus den här vintern, både för att jag tycker det är riktigt mysigt och gärna vill ha en vit jul, men även för att jag vill ha snö att träna längd på.
Nu på morgonkvisten när jag sitter här och om en minut ska köra iväg tre barn och ta mig själv in mot stan för möte och skola, då tittar jag ut och det är ett par minusgrader och lite stråk av snö ligger kvar här och var. Det känns långt bort att jag för knappt tre dygn sen åkte rullskidor och njöt höstens gula färg i solens sken....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar