Vågade mig på ett zumba pass idag, så idag är jag egentligen bättre i förkylningen men låter sämre. Det vill säga jag låter förkyld, näsan alternerar mellan stopp och snor för att vara rakt på sak.
Jag ägnar min måndag i något känslomässigt läge med en blandning av tom, ledsen, låg, tyngd, fundersam. Jag letar förtvivlat efter inspiration och motivation och (som vanligt) glädje. Vad hände med glädjen, skratten och sparken.
Ja jag vet, det är mycket omkring mig. Det påverkar självklart. Dock är det här något jag kämpat med under ett års tid ungefär. I och för sig är det pappas sorg som legat som en underton under hela 2012 i stort sett, men där har det skett något. Jag marinerade på det inatt, det har hänt något i den sorgen, jag har kommit ett steg vidare i den processen. Vilket känns bra!
Jag sa till en vän häromdagen, ska livet vara såhär? Vad är det jag själv skapar, vad är beroende på yttre omständigheter, hur mycket kan jag själv välja.... Må hända tänker jag mer än nödvändigt i vissa fall, vilket är en del av mig.
Äsch, jag vet inte. Jag vet bara att det känns trist just nu. Trist trist trist. En måndag dag i tristess och ett antal saker framför mig under resten av veckan som jag måste ta tag i. Suck! En inplanerad resa till ett varmt ställe vore trevligt, gärna med en storvinst på kontot innan dess!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar