trött på att slåss

Jag fick höra härom dagen, ja faktiskt från flera håll fast i olika form, att jag är stark. Jag Är Stark. Jag klarar en hel del.... därmed inte sagt att perioder är ett helvete.

Just i detta nu är jag så less på att slåss. Slåss för en det ena, än det andra.

Slåss för att genomföra mina utmaningar, att orka hålla i för att upprätthålla den träning som krävs, samtidigt fortsätta forma kroppen och bli av med de sista gravidkilona, så blir jag sjuk. Igen. Några dagar innan Loppet. Det vill säga inte värt att utsätta mig för den påfrestning det trots allt innebär att åka 60 km längd i rätt rejäl terräng. Nu med halsont två dagar innan.... Mailet med startbeviset skrattar hånfullt åt mig i min inbox..... Förra året åkte jag halvan, sjuk. Det var inte en upplevelse värt att minnas.

Slåss för mig, förklara mig, ta min ställning, stå upp för mig, utan att egentligen veta om budskapet når fram, förstås, tas till vara på, landar i god jord. Dessa ord ord ord, gång på gång, hela tiden, vad hjälper det? Till vilken nytta? Kommer jag någonsin vidare, eller vad ska jag göra med det?

Slåss med mig själv för att försöka hänga med i skolan, skolan som jag ligger konstant efter med för stunden, eftersom andra saker tar för stor plats och äter min energi, som redan är på en allt för låg nivå...

Slåss för vuxenheten, paddla för att hålla mig över ytan, inte sjunka ner för djupt med risk för att det tar för lång tid att komma upp igen till ytan. Jag har inte råd att "drunkna" nu, för mycket ansvar ligger på mina axlar, för mycket saker jag behöver reda ut, reda i, rådda upp.

Famlar efter de ljusglimtar som finns, söker efter något att glädjas åt, hitta lite energi ork lättnad. Jag vet att det handlar mycket om att ta ett steg i taget, ena foten framför den andra, jag är bara så trött. Cirklar behöver brytas. Jag vill helst projektilspy över så mycket. Eller bara snabbspola framåt.

Jag hoppas att jag kan se tillbaka på de här månaderna och känna just styrkan, klappa mig själv på axeln och känna att jag gjorde det bra trots allt, jag fixade det som behövde fixas och det löste sig till det bästa....