Idag är dagen jag skulle påbörjat mitt klassikerår, i den bästa av alla världar tillsammans med vapensyster. Vår chans att ses lite mer än annars och samtidigt göra något utmanande.... Det blev inte riktigt så.
För vapensyster kom skolarbete emellan, plus förkylning. Hoppas fanns kvar in i det sista, men realisten var tvungen att ta över.
Samma för mig. Förkylning var sista steget som fick mig att ställa in. Det är inte värt risken att dra på mig en hjärtmuskelinflammation eller liknande. Därmed inte sagt att det SUGER FETT. Jag har kämpat, försökt bygga upp mig kring skidorna, glädjas åt det, letat sällskap eftersom jag visste tentan skulle spöka för vapensyster.... Inte flyt någonstans. 60 km är i mina mått mätt långt att åka längd, för mig. Sällskap önskvärt.
Nu föll det ändå, så det kanske finns en mening med det. Att kurera och bli frisk och få köra Vasaloppet helhjärtat om tre veckor! Stenhård mental och när helt frisk stenhård fysisk träning fram till dess får det bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar