"tanken går på ångor" sa min vän häromdagen. I ett samtal om livet, i livet, med allt som pågår runt om. "du får inte mer än du klarar av...." en föga tröst i vissa situationer.
Samtalet rörde sig kring upplevd energinivå, något vi båda kämpat och kämpar med. Frågan hur energi påfylles och hur man behåller den, eller fortsätter fylla på. Hur huserar man med sin energi? Hur täta läckorna och hur hantera det som orsakar läckor?
Vi pratade även om "klisterrollen". Med klisterrollen utifrån att klistra ihop familjen. Jag och vännen min känner igen oss i det. Att vara klister. Eller med andra ord spindeln i nätet. Den som sammanför och den som skapar kommunikation mellan familjemedlemmar. För att överföra det till något annat, det är inte alltid vallan fäster.... Vad händer då? Vallan kanske är slut till och med.
Jag har inga svar men jag fnular och marinerar mycket kring dessa frågar.
Berg och dalbana har jag åkt länge nu och jag tycker faktiskt inte om att åka just berg och dalbana. Så att åtminstone göra dalarna grundare jobbar jag för, uppåtskjutet får gärna vara kvar dock. Å visa sig oftare.
Det är många bränder som behöver släckas..... Jag tittar inte bara på mig och mitt och vännen, utan fler runt omkring där jag både snappat upp och haft djupa samtal. Kanske bär universum med sig en period med många bränder att släcka just nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar