37

Så var den över, årets födelsedag. En födelsedag i berg- och dalbanans tecken.
Skratt och grått och längtan i en konstig blandning. Egentligen firade jag inte, fast ändå lite lagom.
Dagen började med en lugn stund med lilleman och lite frukost tillsammans. Så ringde mina döttrar och gratulerade, den ena hann först med sina söta grattis och den andra sjöng "ja må hon leva" inklusive hipp hipp hurran. Det värmde mitt mammahjärta.

Efter lämning cyklade jag med grannen P12 till utomhusbassängen och simmade en halvtimme. I morgonsolen. Jag kände mig ärligt talat något omotiverad, men det kan ha berott på ett blodsocker som låg på gränsen till för lågt och det kändes något bättre när jag tryckt i mig lite juice.

Jag hann med en stund för mig själv hemma samt ett långt samtal med en vän innan lunchen.
Samtalet var välbehövligt då jag känner som om jag är på väg att förlora mig själv.... Jag har svårt att sätta ord på vad som sker och känns på insidan. Jag tror att det ligger mycket sorg som tar plats i form av en tomhet och att jag känner mig distanserad och utan kontakt med mig själv eller min andliga sida. Tårar, skratt och allvar i samma samtal. Som det oftast är när vi pratar.

Dessutom ringde vännen från Afghanistan, inte för att det var "min" dag för det tror jag inte ens att han reflekterade över, men för att säga hej och berätta hur han har det. FaceTime samtal, funkade fint trots avstånd, lite ovant med tidsfördröjningen bara.

Öppnade presenten från maken och presenten som kommit med posten. Från maken fick jag en efterlängtad power houdini hoodie, varmt orange. Superskön. Jag ser fram emot att använda den. Lilleman fick en egen också.
Av väninnan fick jag en fin orakellek, en norsk sådan. Självklart har jag redan dragit kort och jag tycker mycket om den. Den är vacker och det är vackra bilder och ja, jag förstår norskan än så länge. Den ska jag bära med mig under denna sommaren, en chans och möjlighet att finna lite mer närvaro. Förhoppningsvis.

Till lunch fick jag sällskap av två grannar, jag bjöd på bubbellunch, bubbel och lax- & spenatpaj. Det var trevligt att få lite sällskap och dessutom fick jag fina presenter. Något som var genomtänkt och det uppskattar jag alltid. Alla presenter jag fick i år var genomtänkta och riktigade till mig med kärlek och omtanke, det kändes.
Jag fick en stor skål fylld med mestadels lakrits (jag är riktigt svag för just lakrits, i de allra flesta former). Av den andra grannen fick jag en necessär som hon sytt själv, med tyger jag skänkt henne genom mamma, då jag vet att hon tycker om att sy. Dessutom hade hon fyllt den med två små handdukar med egen gjort maskinbrodyr. Så fina och så genomtänkt.

Mamma skulle varit med på lunchen också, men hon blev tyvärr dålig och fick hålla sig hemma och kurera sig istället. Lilla rara mamsen. Jag hoppas hon mår bättre snarast då hon har en härlig resa med väninnorna att se fram emot inom kort.

 

Kvällen bjöd på thaimat och grannhäng med bubbel, skratt och trevliga människor. Inte för att det var min födelsedag, utan för att just den kvällen passade bra.

Just ja, får inte glömma att jag fick ett hederligt vykort med grattis också, från en av mina närmaste mamma. En av de raraste mammorna som finns tror jag.

 

Sen vips var födelsedagen över och två dagars jobb med 10 respektive 11 timmars jobb väntade. Nu räknar jag ner för dagens och helgens sista pass. Nada familjetid denna helg vilket jag saknar, men å andra sidan har jag en kväll och en natt kvar, sen går jag på semester i ett antal veckor. Dessutom sista juni idag, vilket i sig känns rätt overkligt!