Så var dagen här, pappas urnsättning. Vi har väntat rätt så länge nu med tanke på att begravningen var i slutet av januari. Några veckors försening på grund av slarv hos begravningsbyrån, men det fanns säkerligen en mening med det.Idag var en solig, skön, varm, fin dag. En perfekt dag för den lilla stunden vi tre hade vid graven. Mamma, jag och min äldsta dotter närvarade. Min andra dotter kunde inte eftersom hon var på en liten resa, men hon var med genom att ge saker till morfar som jag hade med mig åt henne.
Mamma hade köpt rosor till oss som vi la in, med små kort på som hon pysslat ihop. Jättefint tänkt och det var min tanke också att göra det.
Tjejerna hade ritat teckningar till morfar och min äldsta lät de två julklapparna vara med i graven, den ena fick morfar innan han gick bort, den andra hann han aldrig få. Andra dottern hade en pärlplatta med en blomma som hon ville lägga med.
Urnan var vacker. Vi gjorde ett bra val.
Jag fick äran att sätta in den i hålet och därefter la vi dit våra andra saker. En stilla ceremoni i all enkelhet. Lite kramar, tankar till pappa. Jag såg honom framför mig, tittandes på oss med sin busblick och typ "men ge er nu för tusan, iväg med er, stå inte här och häng i onödan" så jag log för mig själv och väntade in att mamma skulle känna sig nöjd och tillfreds.
Sen promenerade vi tillbaka mot bilen och då råkade vi hitta små röda hjärtan, paljetthjärtan, utanför kyrkoporten. En fin balans mot vår ceremoni. Troligen några som vigt sig nyligen och fått hjärtan kastade över sig.Jag känner mig lugn, nöjd och tillfreds. Avslut. Det blev bra det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar