Status på mig: rejält förkyld. ingen feber men svullen i öronen och lite snorig. Som alltid när det gäller mig (och många andra tror jag) så är det värst på morgon och kväll. Kroppen och knoppen längtar ut för träning, gärna träning som ökar pulsen, får igång svetten riktigt ordentligt. Det känns som om jag inte gjort/kunnat det på en evighet nu. Först hälsporren, som iofs funkade finfint att köra spinning med så jag satsade på det i första hand. Sen skadad andra fot, vilket tagit dryga fem veckor att få ordning på. Slarvat med spinningen, tränat annat så som simning och yoga. Vilket iofs är bra det med såklart. Ändå suktar ut till löpspåret i skogen. Suktar sällskap.
Bestämde mig för att testa fötterna i lördags. Det var två dagar med fullt ös. En toppenfredag med tjejernas skolavslutning, både lunch och middag på bortaplan och mycket goa människor omkring. En lördag med fullt ös för äldsta dotterns kalas för kompisar som genomfördes halv två till fyra. Jag kan erkänna att jag är inget big fan av varken skolavslutningar eller barnkalas så när det var överstökat och det värsta undanröjt så cyklade jag till spåret för att testa. Lydde väninnans råd om så mjukt underlag som möjligt och i Grimsta spåren är det breda fina stigar att löpa på. Rejäl terräng. Jag tog det kortaste spåret och bestämde mig för att helt enkelt avbryta och gå tillbaka om vänsterfoten börjar smärta. Den höll. Lite känningar efteråt, att den var lite öm på just det stället som strulat, men inte mycket och det släppte inom kort. Däremot är hälsporren fortfarande ett faktum, tyvärr.
I och med detta lutar det mer och mer mot att avstå Lidingöloppet och helt enkelt åka dit och närvara och heja på vapensyster när hon löper runt sina 3 mil. Jag har inte helt tagit beslutet än, men är jag inte igång med löpningen senast till början av juli, när Vansbrosimningen är avklarad, så får jag nog se mig besegrad av skada för Lidingöloppet 2013. Det viktigaste är att läka....
Dock drog jag en rövare då jag från imorgon och 10-14 dagar framåt behöver hålla mig undan från klor och därmed inte kan bada i utomhusbassängen och frågade en arbetskollega om han vill haka på för att simma i Mälaren i veckan eller nästa vecka, det lutar åt att vi ger oss på ett försök på onsdag, inklusive följekanot. Lycka! Känner mig lite orolig för att simma själv i mörka vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar