Jag har varit hemma och sjuk i två dygn. I måndags hade jag en skum magvärk. Det var inte mensvärk och heller inte känslan av ägglossning. Heller inte illamående i form av kräksjuka, inte heller feber. Istället bara ont, bitvis molande bitvis ont. Svullen övre del av magen. Lokaliserade det till lever/gallblåsa området.
Varje gång jag åt gjorde det mer ont.
Till sist blev jag riktigt orolig över vad det kunde tänkas vara. Magen skötte sig i övrigt om jag säger så. Så ingen förstoppning.
Jag försökte gå en promenad igår på dagen, jag gick väldigt långsamt i ungefär en halvtimme och fick stanna flertalet gånger på grund av smärtan som gav som kallsvettningar och driver av osköna vågor genom kroppen.
Jag har inte kunnat sova på grund av smärta, under nätterna. Istället har jag sovit igen genom att sova i omgångar under dagarna. Mer sömn än jag brukar få till under ett dygn, även om den varit fördelad. Jag har mestadels varit stilla för att minska smärtan.
Idag har det nästan helt släppt. Lite skum känsla fortfarande och lite svullnad kvar men inte samma smärta och jag kan röra mig utan problem.
Varje gång jag har perioder när jag mår såhär dåligt får jag mig en rejäl tankeställare över hur tacksam jag är när kroppen levererar och svarar som den ska. Så fort jag får problem med magen eller rejäl huvudvärk slås hela jag ut och förmår inte göra något alls. Vilket i sig resulterar i att jag känner mig tråkad, låg och rastlös. Liten. Ömklig.
Det är så mycket som är lätt att ta för givet annars. Som bara fungerar. Friktionsfritt. PÅ så vis är det emellanåt skönt att bli lite påmind om hur bra jag faktiskt har det....
Imorgon hoppas jag vara helt återställd och på plats på arbetet igen. Pigg, alert och träningsredo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar