De senaste dagarna har jag varit lite ur form, eller ur balans, eller ja jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Detta återkommer var 4-5e vecka eftersom det tillhör kvinnokroppen. PMS. Jag är oftast glad och tacksam över min kropp. Jag tycker att den svarar bra på min träning, den levererar utifrån vad jag ger den. Jag har ganska lätt att bygga styrka om jag ger mig fanken på det. Jag springer väldigt gärna runt i mellanmjölkslandet men tänker att med fokus på mer löpning och att slänga in intervallpass kommer kroppen att svara. 40 + innebär för mig en lite stelare kropp, som lite mer protesterar eller säger ifrån ibland i vissa delar.
Men, så kommer dessa dagar av PMS. Som har förföljt mig i 25 år. Nu är jag absolut inte en person som har så pass svåra symtom att jag behöver söka vård för att få kemisk hjälp, men det stör mig ändå. Det kommer smygande. Efter någon dag kommer jag på mig själv att jaha ja, det kan nog vara så att mensen börjar närma sig, det vill säga jag är påverkad av hormonerna i kroppen. De har övertaget helt plötsligt.
Den ena delen av förändringen är humöret. Jag har ett hetare temperament än vanligt. Framför allt mer irritation än jag brukar ha. Går igång på saker. Irriterar mig hela vägen ner till lilltån. Kan heller inte stoppa irritationen fast jag egentligen mentalt förstår att den är överdriven. Detta går då vanligtvis ut över mina närmaste, i min profession går det bra att hålla i mig, men privat är det svårare.
Förutom irritationen har jag mer känslor över huvud taget, som om jag som känslomänniska i grunden inte var nog. Tyvärr inte så många positiva känslor som förstärks utan förutom irritationen har jag lätt till tårar, känner mig lättare kränkt, utsatt eller hudlös. Min alldeles egen hjärna snurrar in sig totalt och klankar ner på kropp, själ, självförtroende och självkänsla. Den inre rösten får för sig att säga saker som inte alls stämmer överens med verkligheten, men ändå kommer det in lite för långt och påverkar mitt mentala mående.
Igår kväll förvarnade jag min träningspartner att jag var ur balans, att jag kanske skulle komma att lägga en del verbala spyor Men, de skulle avta när den fysiska aktiviteten kom igång. Det kom faktiskt inte så många verbala spyor, men bara att jag sagt det innan underlättade. En del små spyor, sen var vi igång och humöret blev genast bättre. Dessutom fick jag förståelse för allt det innebär att ha pms-problematik.
Sen när mensen väl kommer igång, då innebär det oftast värk, tokblödning en till två dagar, risk för att det blöder igenom. Självklart blöder det mer vid fysisk aktivitet. Dessutom känns kroppen oftast extra tung och svårstartad.
Kort och gott, det finns för vissa av oss kvinnor, lite extra utmaningar att ta hänsyn till och förlika oss med när det gäller våra kroppar och våra cykler!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar